"Kunskapsbanken"

När man varit med i den här branschen under ett antal år ser man att vissa trender kommer och går. De flesta trender innehåller väldigt lite substans och folk håller på så länge de orkar eller tills de inser att de faktiskt inte får några varaktiga hälsoförbättringar. En av de populära trenderna i dag är onekligen blodgruppsdiet. Teorin handlar om att din kost ska förändras utifrån din blodgrupp. Blodgrupp avgörs av variationer i ett litet protein som finns i blodet. Dessa variationer beror på olikheter i arvsanlag. Enligt förespråkarna för dessa dieter beror ens blodgrupp på vilken härstamning man har. Om man exempelvis härstammar från jägare och samlare har man en annan blodgrupp än om ens förfäder varit jordbrukare. Dessa skillnader ska sedan ge utslag på vilken kost som är bäst för just dig.
Det ligger en viss logik i att ättlingar till jordbrukare tål spannmål och högt kolhydratintag bättre än ättlingar till de som inte för så länge sedan har levt som jägare och samlare. Detta kan man se då man jämför diabetesrisk mellan exempelvis européer och den australienska urbefolkning aboriginer. Aboriginer har en mycket högre risk att utveckla diabetes och verkar vara mer känsliga för kolhydrater än européer. Så långt är allt rätt.
Enligt förespråkarna för blodgruppsdieter hänger blodgruppen ihop med om man härstammar från nomader, jägare eller jordbrukare. Dessa har historiskt levt på olika kost och därför ska kostråden skilja sig mellan blodgrupperna. Problemet är att blodgruppen inte talar om hur nära ens härstamning är från de ”ursprungliga grupperna”.
Våra skillnader i arvsanlag påverkar massor med saker förutom vilken blodgrupp vi tillhör. Hårfärg, hudfärg, ögonfärg, anlag för kondition, anlag för att bygga muskler, bryta ner laktos och hur vi bryter ner gifter och läkemedel skiljer sig mellan individer. När en ny människa bildas blandas anlagen från mor och far och här finns även en stor slumpfaktor med. Det går därför inte att säga direkt hur nära en härstamning är utifrån förekomst av olika blodgrupper. Dessutom finns det ingenting som kopplar ihop en blodgrupp med en särskild kost.
Trots att jag sågar dessa teorier jäms med fotknölarna kan vi inte förbise det faktum att folk som äter efter sin blodgrupp ofta känner att de mår bättre. Det intressanta i sammanhanget är att om man börjar äta efter fel blodgrupp mår man ofta också bättre – den gemensamma nämnaren är att läsk, godis, chips och skräpmat inte ingår som en rekommendation för någon av blodgrupperna. Jag tror att de förbättringar som en del upplever enbart beror på att de utesluter dålig mat.

Martin Brunnberg