"Kunskapsbanken"

Det har sedan länge varit känt att försöksdjur lever längre om man håller nere deras matintag. Då uppkommer förstås frågan om detta även gäller människor? Personligen är jag inte mycket för att undvika känsliga frågor eftersom jag tror att man i regel kommer längst genom att se sanningen i vitögat. När det gäller energiunderskott och livslängd måste jag erkänna att jag har väjt lite grann inför fenomenet. Problemet blir ju att svält kan uppfattas som något hälsosamt för en person med ätstörningar.

För en tid sedan gick ett program på SVT där fasta framhävdes som ett livsförlängande alternativ. Som stöd hänvisades bland annat till en studie på apor där en grupp apor fick äta fri mängd skräpmat och en annan grupp fick svälta. Den svältande gruppen levde avsevärt mycket längre. Tyvärr han man inte få med resultaten från en annan apstudie som publicerades i höstas. I den senare studien jämförde man svältande apor med dem fick en näringstät och energifattig kost, men som ändå gav tillräckligt med kalorier. Här såg man ingen skillnad i livslängd.

I och med den senare studien försvann mitt dilemma eftersom det visar att skräpmat inte är bra för hälsan samtidigt som svältkost inte är bättre för livslängden än hälsosam, bra mat. I SVT programmet gjordes också hänvisningar till IGF som är en hormonfamilj relaterade till tillväxthormon. En stor del av tillväxthormonets effekter medieras genom IGF:erna. Periodisk fasta minskade nivåerna av IGF och därmed minskade även celldelningshastigheten, vilket i sin tur skulle påverka åldrande processer positivt. Man får dock inte missa att IGF har en del föryngrande effekter på vissa celltyper. Dessutom ökar tillväxthormon som en anpassning till svält. Tillväxthormon ökar nämligen blodsockerhalten. Man talade också om att undvika att äta mycket protein då det skulle öka halterna IGF. Något som ökar IGF mycket, som helt glömdes bort, är kolhydrater, ffa snabba sådana.

Av Martin Brunnberg